Luzernerrasen

LUZERNERRASEN/Historik

Luzernerstövaren - en modern ras med gamla anor

 

De tidigaste fynden

 

På bilder från faraonernas Egypten kan man se hundar med hängande öron och sabelformad svans. Kanske var detta den tidigaste anfardern till dagens Luzernerstövare. Eftersom hundar användes som betalningsvara kan man förstå hur rasen enkelt kunde spridas till europa.

 

Rasen i europa

 

I schweiz har funnit en mosaik från romatiden som mer påtagligt visade de schweiziska stövarna.

 

Från 1400-talet och framåt vet man att hundarna var uppskattade för sina jaktliga egenskaper, först av italienarna och från 1700-talet också av fransmännen.

 

Eftersom det viktiga på den tiden var att få fram dugliga hundar skedde inkorsningar bl.a. från keltiska koppeljagande hundar men också av de franska stövarna och där kan man än idag se påfallande likheter mellan Grand bleu och Petit bleu de gascogne och Luzernerstövaren.

 

Schweiziska stövarna får en standard

 

I slutet av 1800-talet publicerades den första standarden för var och en av de då 5 schwiziska stövarraserna och man påbörjade därmed arbetet att renodla och bevara dessa raser.

 

1909 gjorde man en första revidering av standarden som då kom att omfatta 4 olika raser eftersom en av de ursprungliga - Thurgauer Laufhund - dessvärre inte gått att rädda.

 

År 1933 fastställdes en enhetlig standard för 4 varianter av schweiziska stövare: Berner, Jura Schweizer och Luzerner. (Jura har dock en egen exeriörstandard) Det som skiljer raserna åt är alltså färg- och teckningsstandarden.

 

Luzernern till Norge

 

I början av 1900-talet kom 4 Luzernerstövare till Nore, och 1907 kom ytterligare två. Ingen av dem lämnade dock några avkommer till Luzernerrasen.

 

1917 kom en tik vid namn Waldi till Norge tillsammans med 2 andra Luzerner. Waldi parades senare i Schwiz och 3 av hennes avkommer, 2 tikar och en hanhund, anses vara en del av ursprunget till dagens Luzernerstam. Rasen drogs sedan under många år med problem på grund av den snäva avelsbasen.

 

1959 importerades till kenneln Gruvåsen i Norge en Luzerner vid namn Lola von Lunden. Ägare till kenneln var Gudolf Skuterud som och var medlem av avelsrådet i Norge.

 

Lola parades en en hane vid namn Kimbekkdalens Peik och därefter genofmördes en godkänd parning med Gruvåses Rapp med avsikt att förstärka vissa rastypiska egenskaper.

 

Ur dena kull avlade man vidare på två tikar som man parade med renrasiga Luzernerstövare och alla valpar visade sig motsvara den fastställda standarden för Luzerner. Vid efterforskningar via Stövarklubbens stövardata har man kunna konstatera att en majoritet av dagens luzerner har ett släktskap med just Kimbekkedalens Peik och Lola von Lunden.

 

Luzernern till Sverige

 

Till Sverige kom Luzernerrasen via Malte Eriksson i Blomskog som 1967 hämtade hem 2 Luzernertikar från Gruvåsens kennel i Norge, Lola1 och Hally, I en av Lola 1:s kullar föddes en hanhund vid namn Arro.

 

Arros ägare Bengt och Inger Eriksson, Borlänge, blev därmed de första Luzernerägare som kunde stoltsera med en helsvens Luzerner som erövrade championat. Bengt och Inger importerade senare även hundarna Baron och Goron don Camillo. Deras stora Luzernerintressse bidrog också till att 1990 ta initiativet till att bilda Luzernerringen.

 

 

Källa: Luzernerstövaren förr, nu och i framtidenen av Lars Eliasson, Föllinge

 

 

webmaster@luzernerringen.se